Egentligen och i den verkliga demokratins namn ska inte politikerna syssla med lagstiftning. Det lagstiftande organet ska hållas oberoende av och separerad från de andra makterna  dvs den exekutiva och den rättsliga. Att hålla dessa tre makter isär är grundbulten i en riktig demokrati.  Redan på 1770 talet var denna princip på tapeten och känd och även  nämnd av Montesquieu i sin bok: L´esprit des lois (lagarnas själ). Politikerna har en viss ideologi och det är inte lämpligt att de utnyttjar sin mandats gluggperiod att bestämma lagar som berör hela folket.  En annan anledning till en kraftig sänkning av antal riksdags ledamöter har att göra med principen” ju fler kockar desto sämre politisk ärtsoppa”.

Högst 33 personer (gånger tre så har vi procent) av dem som har gedigna utbildningar inom kulturgeografi, ekonomi, historia mfl och har moral och ser sin uppgift som en viktig plikt för hela landet och folkets optimala bästa.

En annan anledning är ekonomin.  Lönskostnader och privilegier mm  för 349  personer  väger betydligt tyngre för statskassan än 33 personers.  Jag har många exempel  på folk som har problem med rättsinstanser  framför allt på grund av politiskt relaterade beslut.