PPP är tänkt att bli ett starkt och målmedvetet politiskt parti som i första hand och direkt inte har ambitionen att snabbt ta makten men som vill förändra samhället till de gamlas och svagas fördel.

Det kan tyckas vara paradoxalt för att dagens politiska system, teoretiskt baserat på demokrati och allmänna val anses vara det enda sättet att förändra samhället på. När den flock av utvalda politiker har fått vittring på makten så gör de vad de vill och väljarna har inget att säga till. Går det dåligt för landet så skyller de på varandra eller/och på det oberäkneliga monstret konjunkturen. De som det alltid går illa för är de bortglömda pensionärerna, alltså de som har offrat hela sitt aktiva liv och betalat alla skatter och kanske har sjuknat och skadat delar av kroppen och till slut får en löjligt låg pension, i vissa fall kompletterad med vad tjuvstaten kallar bidrag och förmåner.

Dessa två idiotiska termer bör omedelb(o)rt försvinna från byråkraternas nervärderande jargong. 

Och det är inte bara pensionärerna som ligger illa till när det gäller den basala och enskilda ekonomin. Ungdomar och studenter har väldiga problem med att hitta bostäder och studera vad de vill. Många duktiga studenter tvingas flytta utomlands till bananrepubliker i öste Europa t ex och fem år senare återvända till Sverige med eller utan utbildning. (se metroinsändare i originalkopia)

En annan grupp: Patienter som har skadat sina leder och ryggar på stressiga jobb och utnyttjats av arbetsgivare som Göteborgs Stad och nekats sjukersättning och även utförsäkrats av Alliansmaffian år 2011 (läs boken från Ordfronten: Bokslut Reinfelt för att förstå detta) och lämnats sedan dess utan ekonomiskt stöd. En stor grupp av dessa orättvist behandlade människor är kvinnor både i aktiv ålder och som pensionärer. Kvinnor (med s.k "etnisk bakgrund och hudfärg) är mest utsatta för diskriminering i olika former: lön, typ av arbete, utbildning, rättshjälp mm.

PPP vill få till stånd en förändring i positiv riktning, dvs bort från värdelösa ideologiska motsättningar och konfrontationer som inte leder någonstans. Politik ska vara nyttig för alla och riktad mot att lösa människornas problem och inte att öka klyftorna mellan olika grupper. PPP vill värna om den enskildes frihet att disponera sina pengar utan att makthavarna lägger sig mycket i det. Därför är PPP mot en rad skatter, särskilt de som inskränker i individens friheter och äganderätt. Här följer de skatter som PPP akut vill ha bort.

Reavinstskatt.

Fastighetsskatt.

Arvskatt.

Trängselskatt i sin nuvarande utformning och omfattning.

Förmögenhetsskatt.

Energiskatt

Alla dessa skatter är avsedda att begränsa människornas friheter att arbeta och tjäna pengar, äga det kviman har helt och hållet köpt och göra vad kviman vill med sina pengar. Jag är övertygad om att ett rättvist och minskat skattetryck leder till mer dynamism i ekonomin genom ökad konsumtion och ökade arbetstillfällen, både inom industrin, handeln, transport och mycket annat inom servicebranschen. Skattetrycket ökar makthavandes felsatsningar, deras redan höga löner för många gånger löjligt onödigt och oviktigt jobb.Tänk på alla skandaler som har avslöjats av media skandaler som jag har ett namn på: Monasalinism. Och vad gör till exempel 349 riksdagsledamöter för viktigt. De kan tillbringa en hel mandatperiod utan att göra något mer än att rösta Ja eller Nej för eller mot ett lagförslag. Hela karriären bygger egentligen på att rösta ja eller nej eller att prata och säga vad kviman tycker. Vem inte kan göra detta? Även en som inte är smartare än en femteklassare kan göra detta. Riksdagen bör bantas ner ordentligt, om vi vill ha en klok och effektiv riksdag och inte en riksdagis som saknar en sandlåda. PPP har planer att starta en ny epok för Sverige genom att bygga en sandlåda i Riksdagiset för att lära riksdagspartierna att samarbeta sandlådaktigt och över ideologiblocken. De barocka och absurda privilegier som ges ledamöterna hör till Medeltiden har ingen nytta för ett riktigt demokratiskt samhälle. Konservativa krafter vill behålla alla heliga kossor från forna tider och lögnaktigt och cyniskt nog motiverar detta med vikten att hålla fast vid politiska föråldrade traditioner. Är det bra tradition att 349 välgödda och rutinmässigt ”folkvalda” (ej personvalda) sitter i 4 år över det höga lagberget och värper på mer eller mindre oviktiga lagar? Högst 99 personvalda med för uppdraget relevant högutbildning kan effektivt röja i gamla ruttna lagar och skapa nya och välanpassade till folkets behov i en modern och snabbväxande tid. Varför just 99 personer. Dels för ju mindre kockare desto bättre soppa och dels ur ekonomi, tid och energisparande är det både effektivare att komma till skott och beslut och enklare t o m för en femteklassare att räkna röster på i procent. Även ur miljöansvars synvinkel är det bättre för Sverige att mindre bilar invaderar Stockholms centrum. Även arbetstiden måste rejält förkortas för ökad effektivitet och arbetskvalitet. För dem som underskattar dessa reformer kan jag hänvisa till mina studier parallellt med arbete som lärare och mina lyckade uppsatser i psykologi, tidsgeografi, utbildningsplanering och personalutveckling, ekonomisk geografi, doktorand utbildning och forskarutbildning och regionalgeografi från slutet av 70 talet till början av 90 talet.           

Även denna artikel har en förlängd aktualitets livslängd. Högt sannolikt är att detta fenomen som beskrivs nedan kommer att fortsätta.

Politik på riksnivå kan liksom en stinkande soptunna rymma vad som helst. När kviman (mitt nya ord som ersätter ”man”: jag söker "patent" hos SAOL) är fyrtiotalist så ser kviman hur den seriösa politiken på sjuttiotalet successivt har avvecklats och blivit något diffust, oärligt, otillförlitligt och katastrofalt verkningslöst. En del av detta syns tydligt på de olika departementens benämningar och tilldelade funktioner. Ta till exempel framtidens minister.Konkret, vad gör egentligen en sådan som andra inte gör? Och var går gränsen för kvimans (mitt nya och enkla ord för hans/hennes) uppdrag. Ministrar överlappar nu varandra som pannkakor på en papperstallrik. Mellan dem har vi ”tätningsskikt” eller ”flytspackel” i form av samordningsdepartement. Trots detta så kan det uppstå pangkrockar mellan klimatministern och framtidsministern. I för sig kan miljöministern då ingripa och fungera som krockkudde. Innovationsministern kan också ilskna till, för kvimans uppdrag eller uppgift, i hög grad, omfattar allt vad framtidsministern har på sitt skrivklotterbord. UD ministern kan bilda par med EU och handelsministern. Att EU är geografiskt sett en del av UD kan kviman fullständigt strunta i. Det är bara geografi. Huvudsaken är att det finns för spelgalleriet en smörjsamordningsminister som kan få dem att samarbeta friktionsfritt. Även innovationen och etableringen kan tillhöra samma revir och alla ministrar kan ha skäl att hoppa in i reviret. 

Kruxet med detta är bland annat att vanligt folk inte vet vem sysslar med vad i regeringen. Det är en djungel där det växer allt möjligt som kviman inte vet vad. Och det är kanske meningen att folk inte vet exakt vem har ansvar för vad. Det är svårt/omöjligt och frustrerande för politikintresserade medborgare att veta sanningen bakomridåerna. 

Dirigenten då? Han kan ha den konsten att svetsa och i detta fall svetsa ihop olika departement till ett fungerande maskineri eller dirigera sin orkester och spela ”ödets symfoni” med toner av ”du gamla du fria” utan att någon märker något.

Pensionärerna har stor anledning att vara politiskt aktiva. Pris står för Pensionärernas Rätt I Samhället, jämfört med BRIS. Detta namn leder oss till det självklara slogan: Pris till varje pris. Jag har tänkt mig flera slogan eftersom den katastrofala situationen för många av oss har flera dimensioner och aspekter och det barocka, konservativa politiska systemet är föråldrat och kan inte lösa samhällets problem på ett vettigt, rättvist och faktiskt demokratiskt sätt. Ett annat valspråk är Våra rättigheter är makthavandes plikt och "plikt framför allt". Ett annat. Vi är kapabla att visa för Sverige var skåpet ska stå. Ett annat valspråk eller princip: Det är nu det gäller eller aldrig. Flera sådana vägvisare för partiet kommer successivt in i takt med att fler och fler panktionärer blandar sig i den allvarliga "leken" och skakar av sig sovtäcket. 

Symboler för Prispartiet är också flera: Jag har valt en larmsiren på som både syns och hörs. Ett djur: sköldpadda. skygg och lever ungefär 90 år. En växt: Brännässla, nyttig och växer överallt och kan brännas om kviman är oförsiktig med den.

PPP står för Pålitliga PrisPartiet.

Varför behövs ett riktigt parti för pensionärerna?

Bakgrunds fakta: Huvudorsaken till de 100 000 tals panksionärers fattigdom och misär är tjuvstatens skatteretande politik som slår cyniskt och hårdast mot pensionärerna.

Snart är det val (Detta har skrivits tidigare före valet 2018). Texten kan vara högaktuell inför varje val, så länge pensionärerna behandlas nonchalerat och illa.)   

I år är det val. För pensionärer blir det ingen vändpunkt. De kommer att intensivt titta på de röda prislapparna i butiker i jakt på plånboks minst uttömmande livsnödvändiga konsumtionsvaror, om de finns sådana nuförtiden. Politikerna kommer inte att minnas dem i sina löften. Och livet blir nog sämre för dem, för allt blir dyrare och pensionerna om de ökar så blir ökningen mindre än inflationen. Det är ett vanligt scenario, tråkig ungefär som ödessymfoni. Kan pensionärerna påverka sin situation då? Tveksamt! Har någon där en annan uppfattning? Vi alla behöver en glimt av hopp inför valet. Den glimten om den finns behöver växa under de kommande månaderna. Ekonomiskt dystra och hjärtligt varma Hälsningar till alla.