Även denna artikel har en förlängd aktualitets livslängd. Högt sannolikt är att detta fenomen som beskrivs nedan kommer att fortsätta.

Politik på riksnivå kan liksom en stinkande soptunna rymma vad som helst. När kviman (mitt nya ord som ersätter ”man”: jag söker "patent" hos SAOL) är fyrtiotalist så ser kviman hur den seriösa politiken på sjuttiotalet successivt har avvecklats och blivit något diffust, oärligt, otillförlitligt och katastrofalt verkningslöst. En del av detta syns tydligt på de olika departementens benämningar och tilldelade funktioner. Ta till exempel framtidens minister.Konkret, vad gör egentligen en sådan som andra inte gör? Och var går gränsen för kvimans (mitt nya och enkla ord för hans/hennes) uppdrag. Ministrar överlappar nu varandra som pannkakor på en papperstallrik. Mellan dem har vi ”tätningsskikt” eller ”flytspackel” i form av samordningsdepartement. Trots detta så kan det uppstå pangkrockar mellan klimatministern och framtidsministern. I för sig kan miljöministern då ingripa och fungera som krockkudde. Innovationsministern kan också ilskna till, för kvimans uppdrag eller uppgift, i hög grad, omfattar allt vad framtidsministern har på sitt skrivklotterbord. UD ministern kan bilda par med EU och handelsministern. Att EU är geografiskt sett en del av UD kan kviman fullständigt strunta i. Det är bara geografi. Huvudsaken är att det finns för spelgalleriet en smörjsamordningsminister som kan få dem att samarbeta friktionsfritt. Även innovationen och etableringen kan tillhöra samma revir och alla ministrar kan ha skäl att hoppa in i reviret. 

Kruxet med detta är bland annat att vanligt folk inte vet vem sysslar med vad i regeringen. Det är en djungel där det växer allt möjligt som kviman inte vet vad. Och det är kanske meningen att folk inte vet exakt vem har ansvar för vad. Det är svårt/omöjligt och frustrerande för politikintresserade medborgare att veta sanningen bakomridåerna. 

Dirigenten då? Han kan ha den konsten att svetsa och i detta fall svetsa ihop olika departement till ett fungerande maskineri eller dirigera sin orkester och spela ”ödets symfoni” med toner av ”du gamla du fria” utan att någon märker något.