I Risksdagiset byggs ständigt upp toppen på lagberget. Och alla lagar omsorgsfullt sminskas upp så att de ser vackra ut och framförallt nyttiga, högaktuella och behövda. 1747 skrev Charles de Montesquieu sin berömda bok: "L´esprit des lois" som vi gymnasister från 1960 talet hade som kurslitteratur i franska. I boken hade han en fullträfflig citat som fortfarande är nyttig att begrunda och ta lärdom av. Han sa att: Les lois inutiles affaiblissent les lois nécessaires. Kort och koncist: De onödiga lagarna försvagar de nödvändiga. Statistiken jag fick lära mig säger att i Sverige produceras det en lag varje 20 minuter. Det har sin fördel att vi översvämmas av lagar. Det ökar sysselsättningen: domare i olika instanser och jurister i olika myndigheter, lärare i juridik, affärsjuridiks experter och alla de som kan konsten att lagenligt går förbi lagar och skaffar sig stora förmögenheter. Allt inom lagstratosfären är lukrativt. Det är typiskt för kapitalismen och fortsatt utveckling. Sedan slår kviman två flugor i en smäll. Kviman ger Sverige en rättstatsprofil och demokratisk rättsansiktelyftning som imponnerar på paragrafdyrkarna. När kviman är pensionär är kviman i en utsatt situation både ekonomiskt, socialt, fysiskt och mentalt. Kviman har gjort sitt i byggandet av fälfärden, betalat skatter, inkomstskatt, moms i allting, plusplus så vidare. Enligt en halvblind beräkning om den verkliga och reella skattprocenten uppnår den runt 60%. Vissa yrkeskategorier var dessutom lågavlönade som lärarna. En katastrof för skolan. Inkomstens storlek påverkar negativt pensionen. Kommunaldrängar vi var kunde sysselsatta och ta hand om klasser på trettio elever och jobba i 35 timmar i veckan. Det stora ansvaret och stressen värderas inte rätt av arbetsgivaren och skenfackföreningar är ofta tama och saknade kompetens för att trycka på arbetsgivaren och rätta till den bedrövliga lönen och arbetsmiljösituationen. Vid pensionering kommer den riktiga smällen. En inkomstpension på några fyttiga hundralappar, sedan en rad konstigheter som kviman ska söka och som är hårt villkorade. Dessa ofta kallas bidrag eller förmåner eller tillägg och extra extratillägg. Det finns ingen gräns för fantasin för byråkraterna kan hitta på olika benämningar för att sas motivera dessa förmåner genom att ge dem en pompös fackterm. Det kan vara aktuellt även med: Tillägg för kryckor med 17 kr i månaden, eller Paracetamoltillägg med 5 kronor i månaden, eller födelsedags kalasstöd med 3 kronor i månaden eller tandpetareextratillägg. Om kviman dör förre födelsedagen så får kviman krav på återbetalningen av de kronor kviman har fått i förskott. Då kan kviman inte överklaga eftersom den skurken som tagit för mycket pengar har avlidigt. Eventuella arvingar får betala. Rättinstansers trappa kan vara jobbig att klättra i och få sitt ärende avgjort av juridiksexperter. Det vanliga är att den som vill ha sin rätt prövad på högre instanser måste vänta i månader och kanske totalt i år. Det allra vanligaste är en serieavslag där domaren hänvisar till en lagtext, även om lagtexten inte har något att göra med ärendet.De som drabbas rejält av lagbergets diktatur och avslagsorkan är vi panktionärer. Vi har ofta rätt men vi orkar inte brotta ner lagmuskulösa domare som kan hänvisa till en dammig lagtext från hattarnas och mössornas tid och 100 procent subjektivt hävda att dina argument slås sönder av den lagen. Rättskarusellen fortsätter skörda offren och det krävs en riktig uppdatering av alla lagar så att de passar med den moderna tidens verklighet och de samhällesförändringar med stora klyftor mellan de rika och sjuka fattiga panktionärer.